Det där med virkning

Av bara farten fick min kappa en virkad kofta som efterföljare. Mönstret är riktigt snabbvirkat. Att sticka samma modell skulle ta betydligt längre tid, i alla för mig.
Virkningen är inte någon särskilt gammal företeelse, jämfört med stickning. Medan sticktekniken kom till Europa någon gång under medeltiden, dröjde det ända till slutet av 1700-talet innan det förekom uppgifter om virkning i den europeiska litteraturen. Andra hävdar att tekniken var känd redan hundra år tidigare. Virkning blev vanligare i samband med industrialiseringen, då garntillgången ökade och virkbeskrivningarna blev billigare och mer spridda.
I Sverige har virkningen inga gamla traditioner alls. Den första kända virkbeskrivningen i Sverige är från 1844. I slutet av 1800-talet såg hemslöjdsrörelsen ner på tekniken som ett lättjefullt och förslappande påfund, utan ursprung, nytta eller folklig förankring.
Det där med nyttan kan man faktiskt fortfarande ifrågasätta med tanke på alla mormorsrutor, små konstiga dukar, kuddöverdrag och halvfärdiga överkast som antagligen proppar igen åtskilliga byrålådor. Vad ska det vara bra för? Själv funderar jag inte så mycket över det just nu, utan ägnar mig gärna åt en stunds lättjefullt pysslande med virknål och garn. Helst tillsammans med likasinnade.
Här finns en bra uppsats om virkningens utveckling.