söndag 11 april 2010

En öm moder faller till föga

Det finns så mycket kläder. I Stockholm borde utbudet vara nästan obegränsat. Men ändå är det hart när omöjligt att hitta något som en mycket bestämd 15-åring vill ha på sig på vårbalen. Det får inte vara något som många andra kan tänkas ha på sig - där faller alla klädkedjorna bort. Blankt kombinerat med figursytt är otänkbart, vilket förpassar de flesta befintliga festblåsor till utvisningsbåset. Svart och vitt går också bort. Det blir inte lättare av att klänningssortimentet i klädbutikerna är ganska skralt, av bal- och studentsäsongen märks ännu inte så mycket. Ganska märkligt kan tyckas, med tanke på att det bara är någon månad kvar innan festerna sätter igång. Efter fyra timmars finkammande av butikerna i centrala staden lyckades vi bara hitta rätt färg, på en i övrigt ganska illa sydd klänning från Malene Birger.
Som den ömma och formintresserade moder med någorlunda sykunskaper jag är, lovade jag att istället sy önskeklänningen, med två veckor kvar till balen…

Helst hade jag köpt tygerna hos Dollys, gillar småbutiker, men Ohlssons tyger hade färger som var mer mitt i prick.

Så nu ska den milt aprikosfärgade satinen kombineras med en cremefärgad crêpe de chine i en axelbandad, knäkort skapelse med empirmidja (midjeskärningen direkt under bysten). Vatten över huvudet? Inte än.

1 kommentar:

  1. Du är modig du som ska sy balklänning!!!

    Mormorsrutor är väl alltid inne, mer eller mindre. Fast just nu sá ráder det ju lite virk-hysteri. Det är kul.

    Vad jag gillar med rutorna är bla att kombinera färgerna och ska jag vara ärlig sá använder jag inte smástumpar ( har inga) utan jag köper nya nystan just för ándamálet.

    SvaraRadera